Idag befann vi oss på andra sidan
halvön, utanför revet i Indiska oceanen. Vinden låg på från öst
vilket gjorde att bukten blev svårfiskad. Det i sin tur gjorde
oceansidan lätthanterlig och planen för dagen var något jag verkligen hade hoppats på att få prova på. Segelfisk och/eller Marlin på fluga!
Principen är ganska enkel. Man trollar en kroklös ”teaser” efter båten på hundra meters djup utanför
revet i hopp om att en Marlin eller Segelfisk skulle visa sig bakom
båten. Om och när det väl händer, lockas fisken närmare båten och båten läggs i friläge. Där efter presenteras flugan och var beredd med det hårdaste mothugget tänkas kan.
Låter ju inte helt omöjligt...
Jono poängterade dock det finstilta mellan raderna. En Segelfisk eller Marlin kunde dyka upp bakom båten precis när som helst under dagen. Fem minuter eller sju timmar och femtiofem minuter in i fiskedagen. Han har upplevt båda och allt däremellan.
Vi trollade runt i sex timmar utan att
få upp en enda fisk bakom båten. Förutom hela äventyret is sig, så tror jag att oceanens dyningar och den djupt mörka blå, ja nästan lila-ish färgen imponerade på mig mest. Så mycket energi som ligger "lagrat", knappt märkbart. i vågorna ute på hundra meters djup, för att sedan utlösas i till synes kaos när de når revet var verkligen imponerande. Vi gick dock inte lottlösa. När vi puttrade omkring där ute fick vi nöjet se ett par valar simma
förbi, en okänd fisk sprätta till i ytan samt en ”Dugong”,
en typ av sjöko vid revet.
I väntans tider |
På vägen tillbaka stannade vi till
strax innan vågorna slår mot revet. Den kolossala mängd vatten som
kommer från oceanen och tvingas upp över revet är häpnadsväckande.
Skillnaden mellan vågtopp och vågdal var flera meter och ena
sekunden kunde jag inte se land för att sekunden senare stirra rakt
ner i det kristallklara havet framför båten. En minst sagt
spännande situation.
Jono hade full kontroll (hoppas jag) på båten och höll säkert
avstånd från revet. Under de nästkommande 15 minuterna landade vi
en ”Finny Scad” samt en ”Oceanic Dart”, en nära
släkting till den välkända ”Permit”. Jag fick också
min första närkontakt med havets städpatrull, hajen.
En revhaj i lagom kaliber kom som
skjuten ur en kanon längs revet och tog min tredje fångst och satte
fart mot revet. Innan jag han ropa "Shark!" var redan backingen utanför
toppöglan och det var bara till att låsa rullen och hålla emot
tills tafsen brast.
Hajincidenten kändes som et bra
tillfälle att sätta punkt för dagen och vi vände blickarna hemåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar