lördag 20 augusti 2016

Exmouth, Dag 8 - "Last chance"

Kvällen innan kom Jono förbi och levererade dagens battleplan baserad på det kommande vädret och tidvattnet. Sight fiske på den hett eftertraktade men sluga "Bluebone". Enligt Jono så fanns en ypperlig plats precis på spetsen av halvön, perfekt för sight fiske och han visade flertalet bilder från tidigare äventyr till området. 

Strax efter klockan tio var jag framme vid halvöns spets och solens obehindrade strålar värmde på ordentligt medans jag promenerade ut mot havet. De tillsynes utmärkta förhållanden förblev inte så utmärkta en längre tid innan vinden började piska upp vattenytan och de resulterande reflektioner liknande en discokula på nattklubben. 

Men jag hade inte färdats 1600 mil för att bli ägd av solen och vindens trollande, så med bestämda steg tog jag mig ut i Indiska oceanen. Några mindre hajar tog några oplanerade omvägar runt denna tvåbenta främling och några sköldpaddor stack upp huvudet mellan vågtopparna men någon Bluebone lyckades jag inte se. 
Mina krabbflugor presterade inte heller som tänkt och bottennapp bland korallerna var en näst intill konstant bieffekt. De hade helt enkelt inte tillräckligt med vikt på rätt ställe.

Flugbindarmissen upptäcktes tidigt och dagens battleplan reviderades till ett försök med den trogna clouser'n som lyckats leverera så fantastiskt under resan, men med molnens intåg någon timme senare och utan tillstymmelse av varken fisk eller hugg så var även möjligheterna till sightfiske som bortblåsta och en känsla av oundviklig förlust infann sig. Skulle jag bli helt besegrad på sista fiskedagen? Så f*n heller!
Jag promenerade upp på närmsta klippa och samlade tankarna medans jag spejade ut över havet. Tankarna han dock inte bli många.

Strålarna hittade en glugg i molntäcket och likt ett ledljus från självaste fiskegudarna sken de på ett område ett femtiotal meter längre ner och inuti vågorna kunde jag klart se flertalet Trevallys "surfa" in på grunden och stressa up betesfisken innan de vände ut mot djupet igen. 
Nästa planrevision blev därmed lika klar som vattnet jag nyss stått i - Blindfiske vid branten mot djupet. 


Tidvattnets intåg


Jag dumpade min utrustning bland klipporna och med tidvattnets intåg stegade jag ut bland dyningarna. Den vita "Surf Candy'n" började febrilt piska ytan och väntan blev inte lång. Med ett ordentligt sug satte linan kurs i sidled genom vågorna. Trots den "ringa" storleken så satte den lilla GT'n bra gung i "Loop-tian" innan den slutligen lyftes ur vågorna. 


Otaliga antal av "korallskelett" låg längs stranden


Jag kände nu att detta blindfisket hade potential att vara givande och jag fortsatte brottas med det ökande tidvattnet och vågorna. Några missade hugg och ytterligare en liten GT fick syna land innan vinden, vågorna och tidvattnet blev så pass svårhanterliga att jag helt enkelt fick erkänna mig besegrad och jag vandrade tillbaka mot bilen. Det tog ett litet tag innan sanningen verkligen sjunk in och jag insåg att det var nu slutfiskat på denna resa. Jag hade utan tvekan kunnat stanna en vecka till, minst, så det var med lite blandade känslor som jag packade ner mina fiskeprylar för sista gången.

Men än var resan inte slut. Morgondagen skulle bjuda på ett helt annat magiskt äventyr!

Kvarlevorna av en jättemussla

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar