söndag 10 juli 2016

Exmouth, Dag 4 - "Guldrush"

Efter två dagar av ihärdigt regn och blåst kunde vi äntligen ta oss ut i bukten igen. De gånga fyrtioåtta timmarna hade levererat de första dropparna för säsongen, nästan sextio millimeter av droppar. Senast Exmouth fick något regn var någon gång i November eller December förra året.

Duggregnet hängde i luften som en dålig lukt under hela förmiddagen. Vårt första pass blev lite blindfiske längs klippformationerna ute i bukten. Det påminde en hel del om gäddfisket hemmavid så jag kände mig hyfsat bekväm. Några mindre ”Brassy” och ”Giant Trevally” lurades ut ur klippskrevorna men den lömska ”Mangrove Jack” visade sig lite svårare. Innan jag han reagera och dra till med ett mothugg hade Jack'en redan vänt helt om och rusat in bland klipporna igen och med tiden började asken bli tom på lämpliga flugor.
Blåsten tog vid framåt förmiddagen och började bli svårhanterlig, men Jono hade ett ess i rockärmen.




Brassy Trevally i miniformat


Vi begav oss ut till grundtoppen igen och släppte ankare. Under tidvattnets maximala rusningstid började Jono slita sönder de tinade multar han tagit med sig och inom kort började en tydlig, något "flottig" sträng eller ”slick” uppenbara sid bakom båten. Ekolodet började visa stora ekon på skärmen och spöt med sjunklina åkte fram. Långa kast bakom båten och låta flugan sjunka ner i det strömmande vattnet var det sim gällde.  Metoden resulterade i våldsamma hugg, men nu hade fisken även tidvattenströmmen på sin sida. Det ihärdiga slitet var återigen ett faktum.




Efter ett tillsynes oändligt pumpande kom äntligen fisken till ytan. En gedigen ”Golden Trevally” fick syna insidan på båten innan den snabbt återgick till havet. En strid ström av ”Goldens” fick ställa upp på en snabb fotosession och i några fall följde ett helt gäng med den krokade fisken till ytan. Allt som allt blev det fyra fina Golden's i båten.


Golden Trevally; Gnathanodon speciosus


Fantastiskt vackra fiskar med sina brandgula fenor och ljusblå skimrande kropp.


Efter en timme eller två började det plötsligt hända andra saker. Flugorna började försvinna och huggen var näst intill omärkbara. ”The Mackerel are here! We need to switch the leader!” ropade Jono. Dessa makrillar kan närmast beskrivas som en svensk makrill som genomgått massiv gammastrålning och mutation. Nylontafsen hade inte en chans att stå pall mot deras garnityr. 

Samtidigt såg vi hur tjugoknops-vindarna började piska upp havet vid horisonten och det blev hög tid att vända hemåt innan ovädret nådde oss. Vi lyckades komma hem till slut, genomdränkta men hela.