Exmouth, Dag 6 - "Sandy Bay"

Ännu en strålande morgon med fågelsång mötte mig när jag klev ut på altanen. Jono och jag hade smidigt planer kvällen innan framför kartor, broschyrer och givetvis Google maps inför dagens andra solotur i Exmouth. Rekommendationerna från guiden var att bege mig över på andra sidan halvön. Alternativen är i princip oändliga med lämpliga flats längs denna fantastiska kustremsa och slutligen efter att vi hade kollat schemat för tidvatten och vind föll valet på "Sandy Bay", cirka åtta mil från Exmouth.

Jag packade utrustningen i den lilla Ford Focus jag hyrt dagen innan och satte kurs mot mitt mål. Här ute i vildmarken lär man sig köra bil ganska fort, trots på fel sida av vägen med växelspak i fel hand och vindrutetorkare där indikeringsljus borde vara. Den påstådda färdtiden om en och en halv timme stämde inte heller då Google glömde varna om den fantastiska naturen och det underbara djurlivet däri.

Pink Galah, en variant av kakadua i rosa och grått

Jag svängde av "stora vägen" vid de tretton signaltornen och satte blicken förväntansfullt vid horisonten i väntan på vad som skulle uppenbara sig bara någon kilometer längre fram. De återstående fem eller sex milen skulle nämligen ta mig längs kusten och inom kort uppenbarade den sig. Indiska oceanen med dess djupa, fantastiskt iögonfallande och karakteristiska färg.

Cape Range National Park. Man kan även skymta de tretton VFL-signaltornen i bakgrunden.
Dessa kan kommunicera med ubåtar utanför Indiens kust. Fantastiskt imponerande!
Flertalet av tornen är högre än Eiffeltornet.

Området heter "Ningaloo Marine Park" och är en del av den större "Cape Range National Park". Den består av en lång kuststräcka med dessa "Fringing Reefs", där korallreven mer eller mindre börjar där land möter vatten, vilket är ganska ovanligt. Och långt där ute kunde man tydligt se vågorna bryta mot revet som ligger likt et pärlband längs kusten.

Titt som tätt tvingades jag stanna för att föreviga miljön och djurlivet med kamera. En "Echidna" längs vägen, en flock "Pink Galah's" i gräset och en "Wedge Tailed Eagle" svävandes i det blå var helt enkelt för bra för att passera och efter långt om länge, nästan två timmar efter min avfärd, svängde jag in på den lilla grusvägen mot Sandy Bay.

Echidna, eller myrpiggsvin på svenska är ett av två däggdjursarter i världen som fortfarande lägger ägg.
Det andra är Näbbdjuret.

Wedge-Tailed Eagle (Kilstjärtsörn) med sina två meter mellan vingspetsarna.

Sandy Bay består av en cirka två km lång sektion sand- och klippstrand. Klipporna är faktiskt det som återstår av ett före detta korallrev, troligtvis ett antal miljoner år innan min tid och överallt fanns fossiler och korallmönster insprängde i stenen från en tid man endast kan fantisera om idag.

Vackra Sandy Bay

Jag påbörjade min promenad norrut och spejande ivrigt ut över de glasklara flatsen i hopp om att skymta de mörka skuggorna som Jono berättat så mycket om. En baggis kan man tro med så klart vatten och den ljusa sanden, men icke. Det första av två problem en nybörjare stöter på här är att denne inte vet vad hen letar efter. Det andra är att, om och när något har upptäckts så vet hen inte vad det är hen ser. Oftast när skuggan kan identifieras är det redan för sent och fisken har passerat. Väldigt frustrerande, minst sagt.

Med tiden började jag få kläm på det här med skuggor och kunde så småningom urskilja vad som var haj, rocka eller fisk. 

Efter någon km av ihärdigt spejande vilade jag ögonen på ett mörkare parti och började blindfiska över korallerna då något omedelbart nöp flugan. Efter en odramatisk drillning på ett klass tio spö kunde jag kroka loss en Golden i mindre format än gårdagens GT. 

Fisket fortskred och väntan blev inte lång innan det högg till på den lilla Clousern igen. Men till min stora förvåning så rörde det sig inte om någon Golden eller GT. Istället gled en Smooth Flutemouth in till stranden. Denna kan närmast beskrivas som ett mellanting mellan en horngädda och en sjöhäst. En väldigt underlig fisk och jag är än idag förundrad hur den lyckades suga åt sig flugan med dess lilla mun. 

Smooth Flutemouth, Fistularia commersonii

En väldigt annorlunda och festlig fisk

Ytterligare några Flutemouth föll för den lilla förföriska flugan innan eftermiddagen började nalkas mot sitt slut. På vägen tillbaka mot bilen fick jag se flera Shovlenose Shark inom kastavstånd, men på något sätt kändes det fel, ja nästan lite tabu att fiska på haj. Jag bytte då spö och rulle mot actionkamera och selfiepinne och envisades med att smyga omkring bland hajarna på knädjupt vatten. 

Väl tillbaka vid bilen började nästa moment i detta soloäventyr. Nämligen att komma hem helskinnad med odemolerad hyrbil. Jono varnade mig om just kängurur och deras benägenhet att hejdlöst och handfallet hoppa ut framför bilarna. Alla de kadaver som jag såg i vägrenen på vägen hit talade sitt tydliga språk. Det fanns kängurur i alla nedbrytningens olika faser, från färsk påkörd till endast några ynka ben och pälstoffsar och än så länge hade jag inte sett en levande känguru på min resa, men det skulle snabbt bli bot på det. 

Jag han knappt köra tio meter när denna lilla "Joey" tittade upp ur buskarna

Med solens sakta nedgång mot horisonten tittade de fram, bakom varenda sten och buske och jag fick verkligen vara på min vakt. Lyckligtvis höll de sig i skinnet och olyckor uteblev helt, men vilken upplevelse det var. Även Echidnan som legat halvt nedgrävd i gruset under dagen kom fram med solens sista timme.

Kängurur till förbannelse

Farlig kvällspromenad

 Välbehållen tillbaka i huset diskuterade Jono och jag om morgondagen och vädret lovade oändligt med sol, inga moln och lugna vindar. Perfekt väder för episkt sightfiske på mangroveflatsen!