onsdag 13 juli 2016

Exmouth, Dag 5 - "Solo i solen"

Blåsten låg i ordentligt och från ett ogynnsamt håll så det blev inget båtfiske den här dagen. Men jag kände att det vore synd att låta dagen gå till spillo helt och hållet. Solen var ju trots allt ute.

Jag tog "sjuan" och min kameraväska och började vandringen ner mot marinan i hopp om att delar av den skulle ligga i lä för den värsta vinden. Jag traskade på längs med vägen där civilisation i princip möte oändlig vildmark och moder jord var inte sen med att leverera ur det enormt rika fågellivet som finns här. Varje dag så här långt in i resan så har jag fått se en ny fågelart sittandes på telefonstolparna utanför huset.

Jag han inte mer än några meter ner för vägen när jag fick se rörelse i buskaget. En Emu stack upp halsen över buskarna i iakttog den andra tvåbenta filuren någon minut innan den fortsatte vidare in i snåret. Emun är Australiens största fågel, den fjärde största i världen och likt Afrikas struts så kan inte heller denna flyga. Men springa det kan den och är den enda kända fågeln med yttre vadmuskulatur.


Emu är en vanlig förekommande fågel runt Exmouth,
även mitt inne i "stan".


Exmouth har mer eller mindre konstant "flygtrafik" över trädtopparna. Allt från de minsta Zebrafinkar till en uppsjö av olika Kakaduor, duvor och de mest färggranna Rosellor.


Little Corella


Till sist nådde jag marinan, men även här låg vinden på så jag fick snällt hålla mig på ett litet område med byggnader i ryggen. Hela området runt marinan genomgår en snabbt och aggressiv tillväxt med nybyggnationer på löpande band. Hustyperna påminner en hel del om amerikanska hus och är så långt ifrån ett svensk tvåvånings tegelhus man kan komma. Istället byggs husen på en stumme av grova stålbalkar för att kunna motstå de tropiska cykloner som gästar området under sommarmånaderna mellan Nov./Dec. till Mars/April. Utöver stålstrukturen står även många hus på styltor för att delvis ventilation undertill samt undkomma översvämningar. Dessa nya hus kan kosta allt mellan en och sex miljoner svenska kronor.


I Exmouth byggs det för fulla muggar


Det tog inte många minuters letande innan jag fann stora stim av små betesfisk och inom kort såg jag hur de mindre Trevallysarna trakasserade småfisken med snabba rusningar till ytan. Jag placerad den lilla Clouser'n mitt i smeten och sekunderna var snabbräknade innan något slängde sig över flugan. Trots den ringa storleken så blev det bra böj i klass sju spöt och även bromsen knarrade till lite försiktigt några gånger.

Upp kom min tredje och den kanske mest kända arten ur Trevally familjen, Giant Trevally. Det är bland annat dessa man ofta ser i blue water-klippen som fullkomligt förstör stora poppers bland vågorna. Jag fortsatte piska min Clouser i området men missade endast ytterligare ett hugg innan det blev tyst. Vidare in i läområdet började vattnet klarna upp och med jämna mellanrum kunde jag se mörka skepnader strax under utan en bra bit ut i kanalen, men vinden lät mig inte nå hela vägen ut till dem. Hade jag istället valt klass tio spöt hade det kanske varit en annan femma. 


(Mini) Giant Trevally; Caranx ignobilis


Några timmar senare hade jag fiskat av de platserna i marinan som jag kunde och vände därefter hemåt igen. På vägen dit träffade jag på Jono som varit ute och letade efter mig och undrade hur förmiddagen hade gått och han lovade även att komma förbi huset senare och ge några väldigt intressanta tips inför morgondagen solofiske.